Pink Gloves all the way
I dag har vi varit en hel drös med töser som har boxats och tränat hela dagen. Det har varit en helt fantastisk upplevelse och jag kommer minnas denna dag länge. Tränarna som var med var grymt bra och hela upplägget på dagen var kalasbra.
Att så många personer från olika delar av landet kan träffas och bilda en gemensam grupp så snabbt är häftigt att få vara en del av. Vi alla är där med olika historier och med olika förutsättningar men vi alla är där med samma glädje och vilja gentemot boxningen och gemenskapen. Det är som sagt häftigt att få ta del av.
Efter lunchen fick vi ta del av några personer historier och det var väldigt gripande att få höra allt det där. Jag är så tacksam för de som berättade, tacksam över att få ta del av deras berättelser, deras kamp och framförallt deras vinst. Vi satt där i en enorm cirkel på golvet, ca 50 personer som inte känner varandra och ändå vågar dessa personer dela med sig. Beundransvärt! Det stora rummet blev helt plötsligt litet och vi blev en grupp med vänner istället för främlingar. Häftigt. Mellan berättelserna lutar sig min vän mot mig och säger ”En dag Emma ska du berätta din historia”. Jag tror inte någon av oss insåg vilka stora ord hon just sagt. Såhär ett tag efter inser jag att jag verkligen har en berättelse att dela med mig av och en dag ska jag det. En dag, när jag inte är här nere och kravlar ska jag dela med mig av min berättelse och boxningens del i den. Den dagen ser jag fram emot.
Nu får vi se hur kroppen mår imorgon. Hur den än mår så var det värt det! Varenda sekund! :)