Så, med tanke på gårdagens mindre lyckade träningen har jag idag varit på gymmet för att återta marken och vinna tillbaka känslan av glädje och vilja när det gäller träningen. Jag valde att åka ner till gymmet och göra om förra veckans läxa. 30 sek rygg följt av 30 sek aktiv vila i form av plankan, gånger tre. Vidare till intervaller på crosstrainern. Vidare till axlar 30 sek följt av 30 aktiv vila i jägarställning. Avslutningsvis intervaller vid stakmaskinen. Denna gång var målet att inte tveka utan få ett flyt i träningen, inte behöva stanna mellan byte av övning eller maskin. Kan med glädje meddela att det idag gick så sjukt mycket bättre. Jag pluggade in musiken i öronen och bara körde. Ville ge upp vid intervallerna men körde på ändå. Valde att vinna över tankarna och känslorna som sa att jag borde sluta, borde gå därifrån och ge upp. Jag gav inte upp. Jag körde på.

 

Efter detta pass knallade jag in till ett annat rum för att öva lite på att ducka. Duckandet är den övningen jag fastnat vid under boxingen. Kan inte förklara varför. Gav mig i alla fall fanken på att jag skulle fixa det. Kom fram till att jag kan göra på två sätt, osäker på vilket som är rätt. Kom också fram till att det är jädrigt svårt att acceptera vad jag ser när jag ser mig själv i spegeln, fryser liksom fast och bara hatar. När jag tittade till höger om mig själv i spegeln såg jag ett hopprep. Valde att ta det och hoppa. Slutade med att jag hoppade non stopp i 20 minuter. Det är något jag kan göra utan att tänka men ändå trötta ut mig själv. Efter det lekte jag lite.

 

Take care.