2013

Året som bjudit på höga berg och djupa dalar (mer än vanligt). Jag kommer att dela med mig av lite av årets händelser.

2013 är året som jag slutade spela handboll, förmodligen inte för gott, men det är första gången jag slutat. Första gången jag känt att jag kan och har rätt att sluta. Under en längre tid kände jag att handbollen svikit mig. Jag var arg på den, kände både förtvivlan, sorg och ilska gemtemot handbollen. Jag kan idag berätta att jag försonats med allt det där. Handbollen är idag något som ligger mig så varmt om hjärtat.

Året bjöd också på en kort visit av kärlek. Väljer att inte gå in mer på det. Det var fint så länge det varade.

Träningsmässigt har 2013 varit ett mycket spännande år. Ett år fullt av utmaningar, tårar, ilska, smärta, glädje, träningsvärk, lycka och kämparglöd. Jag har fått in en ny trygghet i träningen. Endast tack vare två personer. Nina och Sofia. Tack vara Ninas tålamod och otrolig känsla har hon under året fått mig från att knappt våga mig in på gymmet till att våga köra hennes knasövningar själv. Det kommer jag förevigt att känna tacksamhet mot henne för. Sofia klev in i samband med Pink Gloves. Hon ser och puschar på otroligt bra. Hon är en otrolig trygghet och en helt fantastiska människa. Så jäkla kul att träna med henne. Tack alla gudar som finns för dessa två.

Pink Gloves var det ja. Boxning när den är som bäst! Så himla glad att jag vågade testa och att jag fortsatte. Det är bland det bästa och jobbiast jag gjort i mitt liv. Grymt kul! Ser fram emot vad denna träningsform kan ta mig.

Mest så har detta år lärt mig att bara köra på, att våga lita på att det faktiskt finns människor som vill hjälpa. Jag har lärt mig att jag inte behöver vara ensam. Det är en värdefull läxa. När det gäller att köra på så är jag så himla glad att jag vågat släppa på lite och verkligen kötta emellanåt. Att träna på det sättet som jag verkligen älskar. Att köra tills jag har ont och knappt kan röra mig. Att vakna med träningsvärk och inte ens kunna röra sig. Det är helt underbart att köra kroppen till den nivån. Inte alla pass men ibland.

Vad det gäller mina mål och vikten så ligger det just nu inte högst på listan. Jag behöver finna ett lugn i träningen och framförallt en glädje i det jag gör. Resten kommer sen. Hoppas jag i alla fall.

Under kommande år hoppas jag att jag kommer att bemästra de hemska dipsen. Jag vill öka på min trygghet och säkerhet när det gäller träningen. Även tryggheten och säkerheten i mig själv. Jag hoppas att året kommer att bjuda på massa grymma pass och otroligt mycket träningsglädje. Självklart ligger det med viken och gnager i bakhuvuet. Jag kommer att nå dit. Just wait and see. ;)

Med detta korta inlägg tackar jag 2013 för allt vad den har gett och önskar 2014 varmt välkommen!