Idag har varit en tuff dag på många sätt. En del mindre stora saker och en del större saker. Till att börja med har det återigen varit en så gott som sömnlös natt. Tog tid innan jag somnade och vaknade sedan stup i kvarten, bokstavligen! Den stunden jag får sova är det oroligt. Förstår inte alltid varför och är otroligt trött på detta nu. Varför kan kropppen inte bara slappna av och sova?! Jaja, gick upp och knallade till gymmet. Passet började ganska bra. Körde en magövning som jag fått av Nina, den är lite udda men tar bra. Jag fick kämpa emot impulsen att gå därifrån när det helt plötsligt kom en otroligt vältränad tjej och ställde sig bredvid mig för att föra triceps. Men jag stannade kvar. Bra jobbat Emma! Körde lite biceps och triceps också. Tyckte det fungerade bra tills jag, efter passet, upptäckte att jag återigen fegade med vikterna. Så otroligt less på det! Det gäller ju att ta i! Att utmana och utvecklas. Men jag fegar. Fan! Konditionen på passet blev bara kattskit. Idiot som jag är valde jag löpbandet. Dåligt val. Efter 5 minuter rann tårarna och det var bara att kliva av. Förbannade vrist. Om jag tänkt efter så visste jag att jag skulle valt något annat och låta foten vila. Men nu tänkte jag inte alls. Så det blev 6 minuter på löpbandet. That´s it. Avslutade med att strecha. Lämnade gymmet med blandade känslor.

Den där känslan av besvikelse och ilska har suttit i hela dagen. Jag tycks inte bli av med den. Inte heller känslan av att det är något fel som jag inte ser. Det känns som jag missat något. Som att alla andra förstått och sett det men jag inte alls verkar fatta det. Det är svårt att förklara.

Imorgon är en ny dag och efter jobbet blir det ett PT-pass. Är mer nervös än jag varit på länge. Dels för att det slutade lite lustigt förra gången och för att jag verkar befinna mig på en plats där det antingen kan brista eller inte.

En sak som jag ska göra nu är att skriva om vikterna på mitt schema. Öka dem och vara tydlig med vad som gäller. Det vikter som vi angav i början av utformningen av schemat stämmer inte längre så det ska jag ändra. Ska ta med schemat och se om Nina vill öka eller minska på någon övning.

Jag vill så gärna bli okej med den jag är. Men vägen dit är så förbenat lång och krokig. Utmaningar är välkomna men det vore skönt om jag kunde få något tecken på att jag rör mig åt rätt håll. Än så länge ser jag inte dessa teckan. Förmodligen för att jag inte vågar titta, eller ens vet om jag egentligen vill se dem. För att återge slutklämmen på Ninas tal i fredags, är jag rädd för att lyckas? De orden har fastnat i mig och jag tycks inte riktigt komma till rätta med dem. Det får helt enkelt vara kvar där tills jag kommit fram till ett svar. Jag hoppas jag kommer på svaret snart för det är riktigt jobbigt att ha de där orden skavande i mig.

Ha en bra måndag!