Halloj!

 

Vill bara meddela att jag just nu behöver ert stöd i detta inlägg. Jag sitter nämligen och skriver detta med helt döda armar! Just kört ett armpass med Sofia så nu är mina armar döda. SÅ JÄKLANS GÖTT!  :)

 

Jag förstår tydligen fortfarande inte hela konceptet med träning med fria vikter och det hela gymmandet. Jag har fortfarande så otrligt svårt med att acceptera att jag gör rätt när jag inte orkar mer. Jag fastnar i att tänka att jag är svag när jag inte orkar alla rep. Men sanningen är ju den att det är det som är meningen, jag ska köra tills jag inte orkar ett enda rep till. Det ska göra ont, svida och musklerna ska dö. En dag hoppas jag att jag ska fatta detta. Jag kan lova er att jag jobbar på det! :)

 

Under ett par veckor har det gått kämpigt med det mesta. Men det ska inte älta det. Det hela har mynnat ut i en nya plan, nya mål, ny kraft och framförallt ett ljus i tunneln. :) Då planen inte är helt klar och inte helt specifiserad kan jag inte återge den så bra. Jag behöver också kolla med dem som jag behöver hjälp av innan jag kan sätta hela planen i rörelse.

 

I stora drag handlar denna plan om att bli trygg i hela mig igen. Jag ska hitta tillbaka till det jag började bygga innan jag skadade mig. Tryggheten som jag hade både psykiskt och fysiskt.

 

Jag har mål som jag vill och kommer att nå men det kommer att ta tid men jag ska dit, så är det bara.

 

Just nu känns det så himla bra att känna att glöden är tillbaka. Det känns som att det är möjligt och eftersom jag nu har en mer tydlig plan och målsättning känns det som att jag vet mer vart jag är på väg.

 

Vägen mot Emma 2.1 har påbörjats idag. Nu är det bara att köra på.

 

Var rädda om varandra och ge för Guds skull inte upp hoppet!tr