Ja det var ett tag sedan jag skrev. Egentligen spelar det inte så stor roll. 2016 var ett år som jag egentligen skulle vilja ha så lite som möjligt med att göra. Det finns en del saker värda att nämna antar jag, så istället för att skriva en årsnovell eller liknande så väljer jag att spalta upp 2016.

 

Januari - Ett år äldre.

Februari - Ny sjukgymnast. En otroligt bra sådan!

Mars - Blödning i knät. Rehab.

April - Se ovan

Maj - Se ovan

Juni - Friskförklarad i hälsenan. Ja så frisk som jag kan bli.

Juli - Träning som vanligt

Augusti - Klämmer ett finger och skadar leden. Rehab

September - Träning som vanligt

Oktober - Min PT slutade.

November - Ingen regelbunden träning. Svart.

December - Samma som november. Mest tårar, uppgivenhet.

 

Så idag står jag här och slipper 2016. Känner mig ganska så vilsen och värdelös. Jag vet inte vad eller hur djup in jag ska gå på vissa saker. Kan kort och gott säga att jag idag ställde mig på en våg och jag ska inte säga att det var den sista spiken i kistan men så gott som. Jag trodde aldrig jag skulle komma hit. Jag trodde inte att det kunde bli såhär illa. Under hela året har jag ökat i vikt och centimeter, trots regelbunden träning och god kosthållning. När min PT slutade så hade jag inget kvar att ge. Jag fortsatta som innan men fann mig själv allt oftare i tårar på träningen, eller så gick jag in i väggen efter en kvarts träning. Vården kunde/valde/kan inget göra. Så idag sitter jag här. Tyngre än jag någonsin ens trott var möjligt. Tjockare och tröttare än jag finner ord till. Och utan kraft att egentligen sätta den ena foten framför den andra. Något behöver jag göra annorlunda. För en sak vet jag, 2017 är INTE 2016.

 

Så Emma, res dig upp för fan!