Var visst ett tag sedan. Jaja. Sånt händer. Livet händer.

 

Jag har redan från början av denna blogg valt att skriva ganska ocensurerat. Jag kommer fortsätta med det. Dels eftersom det bara är jag som läser detta men också för att det är min sanning och för mig jag skriver. Jag behöver inte låtsas på något sätt, förstärka eller försköna. 

 

Det går verkligen inte bra nu. Jag fortsätter att gå upp i vikt. Ingen tycks kunna hjälpa mig. Min kropp är tung, orörlig och seg. Utöver att jag "växer" ur min kläder i rasande fart så blir det fysiska allt mer och mer påtagligt. Min vikt, som framförallt är samlad runt magen/bålen, går det svårt att röra mig. 

 

Jag tränar fortfarande. I stort sätt samma pass som tidigare. Slänger in lite nytt också såklart. Och ja, vissa saker har jag fått ge upp pga vikten och den ångest och förakt som  den väcker. 

 

Tränar fortfarande med PT. Dock en ny, PT C. Det är roligt och känns bra. Men det tar emot också. Jag skäms för hur jag ser ut, för att hon ser mig, för att det finns saker jag inte kan pga ångest eller vikten. 

 

Jag är igen soffpotatis, inte heller någon godiaråtta. Jag kan inte gå bort min vikt. Inte heller dieta bort den. Varför? Ja säg det. Ingen som vet.

 

Ja men på återseende då...