Jag har tillåtelse från Lollo att svära just nu. Låt mig berätta varför.

 

Igår, med sju minuter kvar av boxpasset, satte jag ner min vänsterfot och kände en brännande smärta i hälen och vaden som inte gick över. Liggandes gråtande och något skrikande på golvet fick jag hjälp från instruktör och andra deltagare på passet. En ispåse lindades runt min fot men smärtan upphörde inte. Eftersom jag inte har så stort nätverk hamnade jag lite i en knipa när jag behövde hjälp med att ta mig till akuten. Underbara Lollo stannade hos mig och fick tag på en kompis som kunde köra oss till akuten. Jenny kom som en hjälte på sin cykel och körde upp oss till akuten. Där konstaterades det snabbt att hälsenan på vänster fot var av. Både Lollo och Jenny stannade hos mig på akuten och körde hem mig när jag var gipsad och klar. Underbara vänner! Är så tacksam för deras hjälp, verkligen!

 

Så nu sitter jag här. Gipsad, ledsen och har ont. Rehabiliteringstiden är ett år. Fan. Snart kommer min mamma upp och hämtar mig och katterna. Jag behöver hjälpt med nästan allt nu och hon erbjöd sig att komma upp så jag tackade ja. Det värsta är hur ont det gör. Inte sovit en blund inatt.

 

Var rädd om er och varandra.