Hejsan därute!

 

Idag är det ett helt år sedan jag hade av min hälsena. Det är helt galat hur detta år varit. Ibland känns det som att det var nyss jag var gipsad och hoppade på kryckor och nästa sekund känns det som att det var en evighet sedan.

 

Idag har jag kört Grit Plyo för andra gången sedan hälsenan gick av. Idag gick det mycket bättre än första gången. Men det är tungt att jag inte kan som innan. Det gör mig ledsen och frustrerad. Jag vill så mycket mer än vad jag kan. Jag tänker att det är allt eller inget som gäller. Det sätter verkligen käppar i hjulet för mig. Hur som helst körde jag passet och mådde galet bra efter.

 

Plyopasset är ett lunchpass så jag knallade tillbaka till jobbet för att arbeta ett par timmar till innan det var dags för ett PT-pass med Nina. Vi gjorde ett återtåg i gymmet. Körde rygg, riktigt tungt emellanåt men det var kul att det tog så bra. Känns som himla bra att träna med Nina. Träningen börjar ta sig och hon hjälper mig att vara realistisk och komma ihåg att se framstegen istället för att fastna i vad skadan har medfört. Jag är så tacksam över att jag har henne. Jag har liksom alltid någon i min hörna så länge jag har Nina. Det känns tryggt.

 

Idag är både en tung men också en dag som ger mig chansen att ta nya tag, avsluta ett kapitel och ta nya tag. Röra mig mot nya höjder. Nu kan jag försöka släppa delar av den tyngden och sorgen jag burit med mig och försöka ta nya tag.

 

Jag tänker inte ge upp. Jag ska fasen ta mig tillbaka så gott jag kan!

 

Ha en bra kväll!